Centre of Attention
Idag på lektionen så drömde jag mig bort en aning när det va trist. Satt och tänkte lite på ifall det faktiskt var så att jag var huvudperson i världen och folk visste om det men spelade med i spelet. Några enstaka gånger i mitt liv har jag faktiskt upplevt det som om jag vore en huvudperson.
T. ex när man står i trafiken. Alla sitter lugnt och stilla som robotar i en bilkö utan dess like och när någon gör bort sig och jag går igenom taket på bilen så sitter alla och tittar rakt fram.
Å andra sidan så skulle det vara sjukt i fall så var fallet eftersom jag borde imo vara lite mer populär än vad jag har varit under min livs tid.
Jag minns när jag var liten och tänkte, Tänk om man skulle sätta upp en kamera i någon annans hus och se hur deras familj funkar på daglig basis.
Ibland känner jag att jag har haft lite tur med indelningar osv. T.ex Mina skolklasser fram till gymnasiet har passat mig perfekt och jag kan inte se hur jag skulle kunnat passa in i någon av de andra klasserna. Sen Lumpen, samma där kom i den relativt slappa plutonen med härlig gemenskap och fick göra det jag ville mest av allt vara förare. Senare brighton där jag tajmade in terminen med ca 15 personer istället för närmare 40. Däribland hittade jag en flickvän som jag numera planerar framtid med. Fick känna mig lite halvt populär ett tag oxå. Jobbet i sommras samma där bra avdelning mycket trevligt folk. Sen nu när jag kom till valla har jag väl inte kännt att jag passar in bäst av alla men jag kan ändå prata med i princip alla och behöver inte sitta själv vid maten.
När man är inne på dom här banorna tänker man på allt pinsamt som alla skulle veta om en om detta var sant, Alla skulle veta om man ljög eller inte. Isf så gör ju "skådespelarna" ett väldigt bra jobb som kan hålla sig så pass. Jag kan väl inte direkt säga att jag upplever en Truman Show. Men det har varit ett par gånger som det har känts "uppgjort" eller vad man ska säga.
Ibland känns det som det går i perioder oxå. Ena perioden: Tur. Andra perioden: Otur. Tror att jag har haft min tur period nu ett tag och det börjar gå mer och mer åt otur. Kanske bara en känsla.
Nu behöver jag nog inte skriva på en vecka igen.
Btw, Sitta själv vid maten är nog bland det värsta man kan göra. Jag avskyr det som jag antar att många andra gör. Sen ser man folk som sitter ensamma och så tänker man, vill dom sitta ensamma eller gör dom det för dom inte vågar sätta sig någon annan stans? Störs dom om jag sätter mig brevid dom?
Weird inlägg det blev men kvoten av detta är väl att det känns som man börjar bli lite vuxen nu. Läser i skolan, Kilar stadigt, tar ansvar, kör bil etc.
Va ute i lördags. Mysigt och berusat var väl de två huvud orden. Dog på söndagen och har varit cp trött hela veckan. Drar till stockholm på fredag. Kräftor stod nog på schemat och kanske lite utgång. Den som lever får se. Ska göra något åt min kassa mage. Hör av er puss.
<3 Lisa
T. ex när man står i trafiken. Alla sitter lugnt och stilla som robotar i en bilkö utan dess like och när någon gör bort sig och jag går igenom taket på bilen så sitter alla och tittar rakt fram.
Å andra sidan så skulle det vara sjukt i fall så var fallet eftersom jag borde imo vara lite mer populär än vad jag har varit under min livs tid.
Jag minns när jag var liten och tänkte, Tänk om man skulle sätta upp en kamera i någon annans hus och se hur deras familj funkar på daglig basis.
Ibland känner jag att jag har haft lite tur med indelningar osv. T.ex Mina skolklasser fram till gymnasiet har passat mig perfekt och jag kan inte se hur jag skulle kunnat passa in i någon av de andra klasserna. Sen Lumpen, samma där kom i den relativt slappa plutonen med härlig gemenskap och fick göra det jag ville mest av allt vara förare. Senare brighton där jag tajmade in terminen med ca 15 personer istället för närmare 40. Däribland hittade jag en flickvän som jag numera planerar framtid med. Fick känna mig lite halvt populär ett tag oxå. Jobbet i sommras samma där bra avdelning mycket trevligt folk. Sen nu när jag kom till valla har jag väl inte kännt att jag passar in bäst av alla men jag kan ändå prata med i princip alla och behöver inte sitta själv vid maten.
När man är inne på dom här banorna tänker man på allt pinsamt som alla skulle veta om en om detta var sant, Alla skulle veta om man ljög eller inte. Isf så gör ju "skådespelarna" ett väldigt bra jobb som kan hålla sig så pass. Jag kan väl inte direkt säga att jag upplever en Truman Show. Men det har varit ett par gånger som det har känts "uppgjort" eller vad man ska säga.
Ibland känns det som det går i perioder oxå. Ena perioden: Tur. Andra perioden: Otur. Tror att jag har haft min tur period nu ett tag och det börjar gå mer och mer åt otur. Kanske bara en känsla.
Nu behöver jag nog inte skriva på en vecka igen.
Btw, Sitta själv vid maten är nog bland det värsta man kan göra. Jag avskyr det som jag antar att många andra gör. Sen ser man folk som sitter ensamma och så tänker man, vill dom sitta ensamma eller gör dom det för dom inte vågar sätta sig någon annan stans? Störs dom om jag sätter mig brevid dom?
Weird inlägg det blev men kvoten av detta är väl att det känns som man börjar bli lite vuxen nu. Läser i skolan, Kilar stadigt, tar ansvar, kör bil etc.
Va ute i lördags. Mysigt och berusat var väl de två huvud orden. Dog på söndagen och har varit cp trött hela veckan. Drar till stockholm på fredag. Kräftor stod nog på schemat och kanske lite utgång. Den som lever får se. Ska göra något åt min kassa mage. Hör av er puss.
<3 Lisa
